Det kenyanska kvinnocentret Project Nikumbuke har bedrivit sitt viktiga arbete för att stärka kvinnors ställning, utbildning och hälsa sedan 2008. Nu har en sociologisk studie konstaterat att centret gör skillnad för både enskilda och grupper. FOTAS redaktion blev nyfiken på rapporten och det resulterade i en längre intervju med rapportens författare Amanda Wenzer och Helena Olovsson.
Hej Amanda och Helena!
Ni har gjort en sociologisk studie av den kenyanska NGO Project Nikumbuke, på plats i Kenya. Vilka är ni och vad gör ni hemma i Sverige?
Vi studerar på Södertörns högskola i Stockholm. Helena läser sista terminen på Turismprogrammet och Amanda läser sista terminen på programmet Internationell migration och etniska relationer, vi har båda sociologi som huvudämne. Utöver studierna arbetar Helena som personlig assistent och tränar innebandy. Amanda jobbar på Lidl och är ideellt engagerad som redaktionsmedlem för biståndsdebatten som leds av Föreningen för utvecklingsforskning.
Vad var syftet med studien och varför valde ni just Nikumbuke?
Vi gjorde studien till vår kandidatuppsats i sociologi. Vi har båda alltid velat åka iväg och delta som volontärer i ett utvecklingsland. Dessutom hade vi läst på innan om den så kallade volontärturismen som enligt en del forskare riskerar att bli en resa för volontärens självutveckling snarare än lokalbefolkningens. Vi ville därför undersöka hur ett volontärprojekt påverkar deltagarna. Att det blev just Kenya och Nikumbuke är främst för att vi skulle skriva en uppsats och behövde hitta ett projekt i ett engelsktalande land för att enklare kunna genomföra intervjuer. Vi ville också undersöka ett projekt med vuxna deltagare då det finns fler etiska betänkligheter att ta hänsyn till när det handlar om barn.
Hur genomförde ni er studie – rent metodologiskt?
Vi använde oss av en utvärderingsmetod som styrde vårt arbete. Utvärderingen gick ut på att studera effekterna av Nikumbukes insatser för kvinnorna. För att göra det var vi tvungna att kartlägga alla delar av Nikumbuke, från målsättning och metoder till genomförande. Vi genomförde till att börja med en intervju med Bendettah Muthina för att få med hennes syn på Nikumbukes mål, utveckling och svårigheter. Sedan genomfördes fyra enskilda intervjuer med medlemmar och gruppintervjuer med fem av Nikumbukes sju kvinnogrupper för att på så sätt försöka få med så många åsikter som möjligt. Slutligen inkluderade vi deltagande observationer eftersom vi befann oss på plats och upplevde att allt inte framgick vid intervjuerna.
Vad var svårt respektive lätt med arbetet?
Det svåra var att kunna kommunicera med alla. Även om det alltid fanns någon i närheten som kunde tolka upplevde vi det som ett hinder då vi inte kan swahili och gärna hade velat prata obehindrat med alla. Det var däremot lätt att få tag på material till arbetet då samtliga medlemmar och anställda var så samarbetsvilliga, välkomnande och villiga att dela med sig av sina liv och erfarenheter.
Hur blev ni mottagna av Nikumbukes anställda och alla kvinnorna?
Alla välkomnade oss med öppna armar. De anställda gjorde sitt yttersta för att vi skulle känna oss hemma och var väldigt måna om att vi skulle må bra och trivas. Alla vi kom i kontakt med under vår tid i Lunga-Lunga fick oss att känna oss välkomna och som en del av gänget.
Vilka blev era viktigaste slutsatser?
Att Nikumbuke är ett mångsidigt och framgångsrikt projekt som gör skillnad för kvinnorna. Kvinnorna får genom Nikumbukes utbildningsinsatser ökade kunskaper och en bredare förståelse för sina rättigheter. Vidare ger möjligheten att få hjälp med att starta egna företag, eller andra projekt som mentorer startat, kvinnorna mer makt att påverka sina livssituationer. Det i sin tur har en positiv effekt för deras barn då de flesta numera har möjligheten att låta även sina döttrar utbilda sig tack vare stipendier och dessutom förstår hur viktigt det är att låta dem gå i skola.
Var det något som överraskade er?
Ja, till viss del. Amanda var väldigt kritisk till kommersiella volontärprojekt och efter allt vi läst innan om volontärturism hade vi en förutfattad mening om att Nikumbuke inte skulle göra någon större skillnad för kvinnorna. Men vi blev väldigt positivt överraskade för så är det ju verkligen inte! Vi förstod omgående att Nikumbuke är ett projekt som verkligen tar hänsyn till lokalbefolkningens behov. Bendettah är en av de mest drivna och engagerade kvinnorna vi stött på, det märks att hon verkligen brinner för det hon gör.
Vad bedömer ni är Nikumbukes största utmaningar och styrkor?
Den största utmaningen måste vara att centrets ekonomiska beroende av andra för att kunna gå runt. Det hindrar Nikumbuke från att expandera till fler byar och gör även att varken Bendettah eller de andra anställda har säkra inkomster. Bendettah behöver ägna mycket tid till att hitta finansiering och samarbetspartners. Tid som annars hade kunnat gå till att vara mer delaktig på plats i Nikumbukes olika byar. Den andra utmaningen är att kunna förändra de diskriminerande traditioner som gör att kvinnor inte har samma möjligheter som män i landet. Nikumbuke jobbar mycket med att upplysa kvinnorna om deras rättigheter men det är svårt att skapa en riktig förändring så länge lagar och regler fortsätter att gynna män.
Den största styrkan är gemenskapen och den familjära miljön som skapas i grupperna. Alla vi pratat med ser grupperna som en plats där de kan skratta och lämna sina problem hemma. De ser grupperna som en extra familj. Det gör i sin tur att även mentorer känner sig välkomna och blir extra engagerade. En annan styrka är att Nikumbuke tar hänsyn till vad medlemmarna och de olika byarna i projektet behöver. Eftersom Bendettah och medlemmarna öppet diskuterar kring vilka svårigheter som förekommer i projektet och samhället bidrar det till att mentorer och NGO:s får en ökad förståelse för vilka behov som finns. Bendettah är väldigt mottaglig för nya idéer och förslag vilket bidrar till att projektet kontinuerligt utvecklas.
Vilka är era rekommendationer till Nikumbuke - på kort och lång sikt?
På både lång och kort sikt, att skapa en permanent inkomstkälla som gör Nikumbuke och kvinnorna mindre sårbara. Om Nikumbuke blir mindre beroende av inkomster från volontärverksamheten är en rekommendation att på längre sikt ställa specifika krav på mentorernas förkunskaper. Som det ser ut idag kan vem som helst åka och delta i Nikumbukes verksamhet vilket riskerar att påverka kvalitén på undervisningen och därmed en försämrad inlärning för kvinnorna.
Slutligen – vad var roligast med er vistelse i Lunga Lunga och kommer ni att återvända?
Det roligaste var att träffa och lära känna alla fantastiska människor. Kenya är ett underbart land som fler borde åka till. Vi kommer definitivt att återvända!
Läs hela rapporten: Utvärdering av ett volontärprojekt i Kenya
